Hit ska jag i Indien. Eller flyget går dit iaf.

Så nu får jag skrika ut mina planer för hela världen! Jag ska åka till Indien!! Jag och min allra underbaraste vän Jenny ska åka i mörkaste novemeber. Detta är varför jag jobbade som en tok hela sommaren, detta är varför jag hoppar av min kvällskurs i statistik. Detta är varför jag är superdupernöjd nu!

Åh, så länge jag har velat berätta för alla om mina planer (några har jag inte kunnat hålla mig inför) men allt har varit lite osäkert. Men nu är resan bokad och klar. Imorrn är det jag som ska dra och vaccinera mig, fixa visum och sådant.

Den 9:e november är det jag som åker till Indien och hittar mig själv! Haha.

Och idag är det exakt två månader kvar. Det kommer gå fort som fan. 

om mig är det för att jag känner mig sjuk idag. Det kanske blir så efter:

1. Två timmar inne på Ice Bar igår (= minus 5 grader, och nej det är ju ingenting, men vi var ju liksom inte klädda för minus 5. Kappan som man får är inte direkt varm)

2. Promenad till nästa ställe i regnet = blöta fötter

3. Halvtimmes väntan i regnet utanför hårmodelleriet som aldrig blev av = blöta fötter.

4. Stress

5. För lite sova

Och ännu syndare blev det om mig sedan den hallonsorbet jag köpte igår inte var sorbet längre utan mer någon slags smörja. Min frys är alltså bara ett pyttefrysfack i mitt pyttekylskåp. Så värst mycket frys verkar det inte heller vara. Så: snorig och ingen sorbet/glass att lindra det med! Synd om mig. (Jo jag vet att 7/11 ligger typ 3 min. från min dörr. Men orka byta om till vanliga kläder när man myser i sina myskläder). Så nu är jag klar med mina i-landsproblem. Vad har du för i-landsproblem?

Varför får man ett sådant skräpmail en lördagkväll?

 Tack!

Jag har funderat mycket på klass de senaste veckorna. Sådär verkligen försökt genomborra mitt eget klassbeteende. Saker som jag gör/tänker/tror (osv) endast pga. min klassbakgrund. Det har varit svårt. Bara för man har läst en massa Marx eller Bourdieu eller Mills eller vilken klassteoretiker man än nu gillar så är man liksom så ingrodd. Man tänker inte, bara gör. Man tänker inte utanför asken. Och klass bråkar man ju fortfarande om i dagens universitet. Vissa (medel-)klassare vill säga att det är ett förlegat begrepp. Vissa skriker sig hesa om sin arbetarklassbakgrund som de aldrig blir av med.

Just på univesitetet och i det akademiska livet märks klass ganska tydligt. Eller det känns. För mig. Jag tror jag har skrivit om det förut och jag skriver det igen: det är en känsla av utanförskap. Att jag inte tillhör. Att jag inte platsar. Och jag har pratat med flera andra som upplever samma sak - så nej det är inte bara mina egna tanketroll. Och jag drömmer om storslagna jobb - tjänstekvinna. Myndigheter. Lön. Avanceringsmöjligheter. Förmåner. Ja ni vet, ett sånt där schysst jobb som man vill ha som akademiker. Men med den klassbakgrunden jag har känns det ibland så jäkla omöjligt att nå dit. Som om jag aldrig kommer dit. Det är ju inte en tillfällighet att jag läst lite här och där och egentligen inte blivit färdig - hittat rätt förräns nu. Och det skrämmer skiten ur mig med. Om ett och ett halvt år ska jag ut på den där arbetsmarknaden. JAG ska klara av ett sånt där tjänstekvinnajobb. Jag ska inte svartmåla allt nu, allt är inte negativt.  Jag har kommit långt. Även om min pappa aldrig någonsin kommer förstå vad jag egentligen kommer att göra på mitt framtida jobb eller vad som står i de böcker jag läser så är jag stolt. Men man kan inte heller förneka darrningarna under ytan. Den där självklarheten. Koderna. Smaken. Stilen. Sättet. Det som jag inte har fått med mig gratis hemmifrån. Så ja, jag är a little nervous när jag jobbar på mitt extrajobb och gör viktiga saker och ska ha riktiga jobbrelationer med mina kollegor. Så ja, jag är lite bortkommen vid sociala tillställningar med utbildade/överklassmänniskor.  Så ja, jag känner mig misslyckad och ful när jag går förbi svampen vid stureplan. Så ja, jag tvivlar på om jag verkligen fattat allt det jag studerat rätt eller om det snart är upp till bevis: arbetarklassungar KAN inte studera och få ett schysst jobb. 

gick män omkring i grupp och brölade. Det vankas fotboll, har jag fått klart för mig. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag fattar inte?? Okej, det finns mycket där ute som jag inte förstår, som grejor i rymden, grejor i skogen, grejer i kärnkraftverken, grejer på börsen, till exempel. Männen var iaf röd- och vitklädda och jag gissar mig till att det var Danmark efter vad de försökte bröla fram. Kul för dem såhär i regnet. Visst var det danskarna (eller deras supporter?) som förstörde någon match med att någon gick ut på plan och gjorde nåt mot domaren? Smart. Verkligen. Fotbollen tar fram det smartaste/bästa i varje individ: bröl och öl på stan, mera öl, svärord, hat och i värsta fall våld.

Jag får fa ta och skärpa mig.

Ge upp.

Så är det bara.

Jag måste ju inse att det är lönlöst någon jäkla gång och bara sluta. Sluta kräla. Sluta. Och återgå till det jag är bäst på: min ensamma självständighet. Tack för den.

Trevligt, men nej tack.  Det funkar inte. Inte idag, inte imorgon, inte sen.

Nej nej, inget hårmodelleri idag: inställt! Fan, mitt hår är ju en katastrof! Jag hade verkligen sett fram emot en ny frilla idag. Men jag hoppas och tror att de bara kommer att boka om oss till ett annat tillfälle inom en snar framtid. Det var ganska så inte kul att så utanför och banka på dörren i en halvtimme i regnet. Nu har jag blöta fötter. Och dessutom bakis och skakis. Igår festade jag till det till en kostnad av 100 kr. Nej, jag limmade inte på killar som bjöd skulle aldrig falla mig in. Däremot så kände en kompis en i baren på Ice bar (där jag dessutom jobbat två gånger förra sommaren) och vi blev serverade vodkadrink efter vodkadrink. Helt gratis. De 100 kr handlade om två öl på ett ställe mycket mycket senare. Det enda dåliga med kvällen var att någon la i en snus i min öl som jag tog en klunk av. Fatta vad äckligt det var! Nu ska jag vältra mig i te och ostmacka!

jag har nog bestämt mig för att hoppa av min kvällskurs i statistik. Jag berättar orsaken när allt är klart. Men i huvudet så har jag bestämt mig.

Har du ett LOKKA bord från IKEA? Det är ett bord som finns både i rött och vitt som kan vikas och bli till en trekant. Jag har ett sådant, men det ena gångjärnet har gått av. IKEA har inga på lager eftersom det är sådana som redan sitter på möbeln. Gångjärnen är alltså två, och sitter på bordskivan. Har du tänkt att göra dig av med ditt LOKKA bord? Jag vill köpa ett gångjärn! I västa fall hela bordet, men helst bara ett gångjärn.

Please, hjälp mig, mitt bord är snett! 

släpps Jens Lekmans nya skiva! Köp, lyssna på, skaffa! Min favorit är "Postcard to Nina".

Jag börjar jämt fnissa när män (oftast i grupp) ska försöka imponera på en tjej genom att göra något sådär "manligt". Det kan vara att gasa mest, åka fortast, hoppa högst, äta mest, äta fortast, åka fortast, rapa högst... Ja ni, vet. Riskbeteenden. Varför jag fnissar? För att det är så jäkla löjligt? Varför skulle jag bli imponerad (om man nu öht ska bli det) av sådant alphahanebeteende? Funkar det verkligen? Alltså, har du, hetero-tjej, någonsin raggat på någon för att denne rapade/gasade/körde som en dåre?

De diskuterar vårdnadsbidrag på P3 just nu. P3 Rond. Eller så kan man kalla det där vårdnadsbidraget för "Vård av frisk man i hemmet". Och jag blir så jäkla arg. De intervjuar nån MAMMA (ja en mamma med stora bokstäver) som är för vårdnadsbidrag. Hon säger att den som tjänar minst är ju den som är hemma med barnet (jo så är det ju) och vårdnadsbidraget cementerar detta. Kvinnan är hemma med barnen, mannen drar in stålarna. Men vet ni vad hennes argument var? "För barnens bästa". Jag blir så jäkla trött på att kvinnor använder det argumentet. Vad fan vet hon om barnets bästa? Barnet som inte ens kan göra sin åsikt hörd (barnet skriker, gurglar, låter i största allmänhet...) Barnet vill ha någon som matar det, sover det, leker med det, tar hand om det, ÄR där med det. Det är väl typ de behov ett litet barn har (ja okej, jag är ingen expert) och det spelar väl ingen roll om det är någon med fitta eller om det är någon med kuk som gör detta? Och varför skulle inte den med kuk veta om barnets bästa? Det verkar ju som en stor jäkla degradering av mannen som förälder. Kul att ha den bilden av sin partner...

Jag har önskat mig ett par tofflor i födelsedagspresent, av mamma. De jag hade gick sönder. Fattar inte hur de gick sönder, men jag tror att det var för att jag tvättade dem. Jag har alltså önskat mig ett par fårskinnstofflor med skönt ludd i. Nej, de ska nog inte tvättas i maskin. Jag håller på att frysa ihjäl om fötterna. Är jag den enda människan som får iskalla fötter så fort hösten infinner sig? När jag var på en hälsomässa för ett år sen träffade jag en Rosenmetoden-person som sa att jag har dålig blodcirkulation pga att jag inte andas som jag ska eftersom jag har blockeringar (saker som hänt) i kroppen som gör att blodet inte kan komma fram där det ska. Och detta ville jag gärna utreda. Tyvärr kostade det 600 kr/h att gå hos den där rosenmetoden-personen. Så jag önskar mig ett par nya tofflor. De är handgjorda av en psykiskt funktionshindrad som jag säkert hälsat på på stället där jag sommarjobbade denna sommar och de 4 senaste somrar. Det känns bra. Ett par solåkrabyn-tofflor! Finns att inhandla i Järna i Solåkrabyns egen butik breve konsum. Där finns även vävda löpare (dukar!) och en massa träleksaker och annat som de funktionshindrade gör på sitt arbete.

idag handlade det om pinsamheter + släkt. Roligt! Jag skulle bli glad om jag var 13 år och hemma med en pojk-/flickvän och min mamma/pappa kallade mig "hjärtegull"! Det var ju fint sagt! Jag tycker att tonåringar borde slappna av lite.

Precis allt som andra, och speciellt ens föräldrar, gjorde eller sa var pinsamt. Min mamma började att steppa uppe på byn i Järna en gång, jag ville bara sjunka ur jorden. Just då var jag så där tonårig och skämdes t.o.m över min mammas skosnören. Då ställer sig mamma och dansar! Det är ju underbart kan jag tycka idag! Driv lite mera med tonåringarna, inför lite mer glädje, allt är inte så jävla emo-allvarligt. Alla är inte deppo. Man upptäcker det när man bli äldre, att livet inte är så jäkla kul jämt, men det blir ju inte bättre av att gå runt och tonårsdeppa! (Ja, alltså okej, jag hade ju nu en väldigt normal tonårsperiod, jag kan förstå att det finns andra sätt denna tonårsrevolt/tonårsdepp tar sig i uttryck. I saker som rent av är skadliga osv, och det uppmuntrar jag ju inte...). Tonåringar tar sig själv på alldeles för stort allvar. Slappna av. Skratta MED dina föräldrar, inte åt dem.