"Release me" och släpp loss naturens krafter. Eh, reklam för bil. Som är just det som förstör naturens riktiga krafter och fuckar upp allt helt.

i trappen" (eller om det är på golvet...) säger en käck mamma i Ajaxreklamen. Ja men låt sonen ta bort de då, eller fan, kanske tom. ta av sig skorna? (Obs, jag är medveten om att reklamen är dubbad från USA, Deutschland eller nåt annat bra land där SONEN tydligen inte klarar 1. Städa upp efter sig 2. Ta av sig skorna.)

Och förövrigt går jag omkring och duger mest hela tiden. Jag borde sluta upp med det eller fråga mig varför och för vem (läs bang...). 

 Och Umeå drar fortfarande. Jag kanske borde åka om jag får tag på de där flygbiljetterna för 600 kr tur och retur som jag fräckt erbjöd på en annons. Vad tycker ni?

Godnatt. 

jag är skitsnygg i håret. Hårmodell igen och blev nöjd som vanligt. En brun varm färg i hela håret, slingor på båda sidorna i svart, blont, rött och lila som inte är skrikfärger alltså utan som bara skymtar fram. Och så klippningen då. Uppklippt i nacken och längre där fram. Jättekort mitt bak på huvudet så man kan rufsa till det ordentligt. Äsch, måste ta en bild och lägga upp.

Fan vad jag störs av när hemsidor inte fungerar. Om jag skulle flytta till t.ex. blogspot eller wordpress eller vad det nu finns, skulle ni hänga med?

(Jag hade skrivit ett långt inlägg om kropp, kön, träning och hälsa med ganska personliga reflektioner. Och ett annat inlägg om en tv-reklamen Ajax. Och ett inlägg om att jag imorrn ska vara hårmodell igen. Men allt försvann). 

Lördagens heldag med mamma resluterade i ett par blommor från galenskapet på Hötorget vid stängningstid. De står nu i en vas på bordet. Jag har inget emot blommor, de är faktiskt väldigt fina! Buketter är ju perfekt för de behöver man inte sköta om. De bara står där och är fina ett tag, sen kan man slänga dem. Annars äger jag inga blommor alls. Men dessa blommor heter nog astrar eller nåt liknande. Fina är de.

Idag hade jag självklart glömt att vrida tillbaka klockan. Jag ler och fnittrar till för mig själv när jag läser DN-rubriken "Har du glömt att ställa tillbaka klockan?" Jamen självklart! Det gör absolut ingenting, jag fick mera tid att läsa färdigt tidningen innan yogan. Behöver inte stressa iväg till den ta. Hinner ta en kopp te och en ostmacka till. Mysa. Läser på framsidan av DN Söndag att det ska handla om Kerala (ja, dit jag ska om två veckor). Jag hittade dessutom ett par bakisbrillor (som jag kallar dem) igår på staden med mamma. Ett par jättecoola, jättesvarta, jättestora solglasögon som ska med dit, till solen! (Från vädersidan: Fre 9:e nov: Very humid, with some sun. High: 30 grader C, och så vidare och så vidare.) De kostade 25 kr och jag fick säga till expediten att ja, de kommer att komma till använding om två veckor så ja, jag behöver dem.

Nu ska jag yoga och skicka in ett mail till dn för att försöka vinna månadens bästa. Jag känner att jag har tur idag. 

Jag har redan kommit på ett nyårslöfte. Eller jag kallar det så än så länge, kanske för att jag inte kan börja med det här förräns nästa år. Det ligger så mycket emellan som kostar en massa pengar. Som härliga resor.

Iaf. Mitt nyårslöfte är att ta tag i min hälsa. Inte "börja träna"-grejen för det gör jag redan och har inga problem med. Jag menar mer då man måste besöka en slags klinik eller mottagning.

Som att gå till tandläkaren (5 år sen? 7 år sen?), köpa eltandborste och fluortabletter. En gång för alla köpa alla de vitamer jag behöver (som ska konstateras med en hälsokontroll hos en läkare, hur nu det går till). Gå och kolla hos nån läkare om vad för krämer det finns mot det där lilla röda eksemet som ibland blossar upp på vaden. Klippa mig ofta. Strecha (yoga) ofta. Göra en massa olika rutinundersökningar (som att kolla fittan då och då med). Kanske sluta röka. Köpa olika krämer och inpackningar på apoteket. Ta det lugnt om jag blir förkyld och framförallt gå till läkaren om jag blir förkyld. Jag har inte varit hos en läkare på väldigt väldigt länge. Jag undrar nog mest varför jag ska göra det. Men jag känner att, nästa år är det jag som ska ställa krav och få någon slags diagnos på min hälsa och se vad jag kan göra. Man har bara en kropp och fan, jag börjar bli gammal (ok, nej det där är inte sant). Sjukvården here i come. Nästa år.

Seminariet är gjort (kl 8 på morgonen på en fredag, vilken är en tid vi studenter inte är vana vid, så jag har precis legat och sovit en massa middag) och det gick bra. Vi har verkligen jobbat hårt med detta grupparbete. Vi har suttit minst 8 timmar varje dag nu i säkert en och en halv vecka. Iof trivs vi så bra ihop så det har blivit fikor och snackpauser. På måndag börjar nytt moment, och bla bla bla om mina skolgrejer. Vet ni vad som är coolt? Att 15-dygns väderprognosen som finns för Indien på webben nu börjar gälla från den tid jag kommer att vara där. Det har varit så intensivt att jag nästan glömt bort att jag ska åka. Jag har fått göra lite småärenden här och där på vägen hem. Som att köpa batterier att ha med. Nu ska jag på jakt efter våtservetter och en ficklampa. Får ta det om jag råkar gå förbi en bra affär någon gång snart. Och bla bla bla indienresan.

Igår läste jag ur nya numret av Bang med tema "jag älskar dig" (köp! läs!). Och jag blev lite nedbruten. Trots alla de här fina vackra bra feministiska teorierna om vad kärlek är och inte är och hur vi kvinnor inte ska exloatera vår kärlekkraft och sluta vara heteromonogama och inse att kärlek är det kärlek gör (inte nån jävla frälsning) så blir jag som sagt nedbruten. För den jäkla praktiken då? Hur lätt är det att leva så där feministiskt "rätt"som man skulle vilja och verkligen kasta ut de gamla unkna föreställningarna om kärlek man har? Särskilt i detta borgerliga, konservativa samhälle vi lever i där SL tillåter äktenskapspropaganda med mamma-pappa-barn-ideal. Fan, säger jag bara. Kanske är det lättare i Umeå har jag tänkt nu. En massa vägar leder till Umeå. Jag vill åka upp nästa helg och gå på Pop Up-endagarsfestivalen. Och efter min surfning har jag fått tecken på tecken på att jag verkligen ska det. Som vänner som skriver fina sms där de verkligen vill att man ska komma upp, som en sovplats, som bra band som jag vill se (ex. Säkert!, Jonas Game, Sahara Hotnights).

Men nu, nu ska jag fortsätta mina lugna och sköna hemmakväll. Jag är så nöjd. Har varit och fått ur mig kroppslig energi på gymmet. Så där så att man är helt slut i kroppen. Det behövdes eftersom man efter dessa veckor gett allt man haft, fast bara med huvudet. Imorrn ska jag på museum med mamma. Och sen ska jag fortsätta min hemmahelg. Härlish. 

Bloggagratis är seg, jag är seg men oerhört produktiv, när det kommer till skolan alltså. Idag kan vi titulera oss som färdiga med grupparbetet. Det har varit en resa. Två timmar innan det skulle lämnas in satt vi och formulerade analysen, diskussionen och sammanfattningen. Tror ni det blev bra? Det blev skitabra. Och sen fick jag lite ångest över universitetsvärldens trygga väggar. För visst är det trevligt med grupparbeten? Det är inte "på riktigt" på något sätt. Det är övning som ska ge färdighet. Jag vill öva hela livet. Inte kasta sig ut där ute. För då verkar jag ha valt helt fel enligt DN. Jag är ingen specialpedagog, ingen lärare, ingen fritidsledare. Jag är fil.kandare i en massa samhällsvetenskap/beteendevetenskap. Och vi kom ju inte högt upp på de som etablerat sig på arbetsmarknaden. Undrar om det är dags för en reality check på platsbanken igen?

Grupparbetet är färdigt, jag är glad. Opposition väntar på fredag. Kanske blir att fira med en öl ikväll med grupparbetskompisarna. Om vi inte är alltför sega. Finns en risk. Vi har suttit timme ut och timme in i ett litet grupprum på SU de senaste 7 dagarna. Varje dag. I princip har man hunnit hem och slösurfa, i bästa fall laga mat, och sen direkt i säng. Men nu är det över. Jag är numera expert på synthare. Har ni några frågor på det? 

I don't want to start
Any blasphemous rumours
But I think that God's
Got a sick sense of humour
And when I die
I expect to find Him laughing

totala lycka över allting just nu (förutom det jävla grupparbetet som ska in på onsdag...det är därför jag inte bloggar som jag ska) så har jag sett en hemsk reklam i t-banan: Bevara äktenskapet: Mamma Pappa Barn. Det var det värsta jag sett! Gå in själva på www.bevaraaktenskapet.nu och läs det ännu hemskare uppropet. Konservativa? Förtryckande? Diskriminerande? Ja, all-in-one på denna sida, kan inte bli så mycket sämre. Ser du en sån reklam i t-banan? Riv ned! Ta bort!

Och nu ska jag ut i ännu en Sthlmsnatt och dansa rumpan av mig till Depeche (vilket även gjordes igår...). I love my life just nu.  

Jag ska åka till alperna, jag ska åka till alperna, jag ska åka till alperna...jag bokade nyss en resa t.o.r Stockholm-Basel. Mellan den 1:a och 8:e januari är det jag som kommer att befinna mig på ett par skidor i Champéry, närmare bestämt här nånstans. Oh my god vad jag är glad över det!  (Och tack så mycket Ryan Air som börjat flyga mellan Basel och Stockholm...resan går på 933 kr...som hittat!).

Här kommer lite bilder från det bästa stället: Och ja, det är jag som står där i grön/svart jacka och ler ikapp med solskenet. Bakom oss finns Mont Blanc och framför oss en alldeles underbar lång härlig backe! 

nej, just nu så vet jag inte. Jag orkar inte veta heller. Orkar inte ta reda på. Kan inte någon bara servera mig alla svar på allting. Ett smartare drag, en lösning? Man kanske skulle åka nånstans? Ja just ja, Indien om 3 veckor. Jag behöver utrymme thinken zu machen.

Nu har jag skällt ordentligt på de som hade förra kursen, sociologisk teori. Det känns bättre nu. Dessutom har jag transkriberat färdigt. Jihoo.

Nu har min mamma skaffat Facebook! My Goood jag måste nästan skratta jättemkt.

Förresten så ordnar det sig med transkriberingen, det är bara lite svajigt och man missar lite granna...eller ganska mycket ibland i intervjun, men det får duga. En bra lärdom till nästa gång iaf. Fixa tekniken. (Säger jag som gjort kanske 15 intervjuer totalt...)

Vad kan man göra åt en diktafon som har spelat in en helt intervju i kalle-anka-röster format? Jag måste transkribera den här intervjun men har inte en chans att hinna höra vad jag och intervjupersonen säger. Nån som har något tips?